Tog en stund till reflektion igår på söndagen. Födelsedag (49), ett bra tillfälle att reflektera över året som gått och vad som känns viktigt framåt. Såg ett antal tillfällen under året då jag varit öppen och positiv och hakat på olika tillfällen, men kanske inte lyssnat in tillräckligt vad som egentligen känts välgrundat i min egen upplevelse. Inga stora dramatiska frågor, men värt att notera på livets resa. Möjligheten av integritet, att vara sann mot sig själv, kan sannolikt utforskas en livstid. Via länken en text som tål att återvända till, många gånger, klicka här.
Att ge kunskap är inte vad det handlar om för mig när jag utbildar – det finns något mycket viktigare, mer berörande och som gör större skillnad.
För några veckor sedan hade jag en avslutande halvdag med en grupp chefer som träffats c:a 15 halvdagar under 3 år. Temat för halvdagarma hade varit personligt ledarskap. Vi hade tagit upp olika perspektiv på ledarskap, aktuella situationer i vardagen och arbetat med personliga 6-månaders mål, på jobbet och i livet.
Det avslutande tillfället var jag nyfiken på att höra: Vad är det viktigaste deltagarna nu tar med sig efter 15 tillfällen och en ganska rigorös genomlysning av sin egen tillvaro och sitt ledarskap.
Det är här det viktigaste kommer in. Det som gör skillnad. Det som är viktigare än kunskap, modeller och teorier.
Insikt.
Det är först när en person har en genuin insikt, ett aha!, ett “wow, så här har jag inte tänkt förut!” som utbildning gör verklig skillnad. Utifrån en genuin insikt ser man världen på ett nytt sätt. Man kan då inte låta bli att i samma situationer som tidigare se och höra nya saker. När man ser och hör nya saker agerar man naturligt på nya sätt och skapar då också naturligt nya resultat.
En deltagare i gruppen sade t ex: “Det absolut vikigaste för mig var insikten om att jag aldrig kommer att hinna med allting jag har att göra.” Det kan ju kanske låta lite deprimerande att inse att man aldrig kommer att hinna med allt man har att göra, men för denna person var det en befrielse. “Jag har alltid tänkt att innan helgen, innan semestern, innan… så ska jag snart vara ifatt och så blir det ju aldrig. Nu har hela grejen skiftat för mig så att jag är nöjd, lugn och avspänd även om jag inte hunnit klart, om saker ligger ogjorda på skrivbordet osv. – det är det viktigaste av allt för mig.”
Från en upplevelse av stress, otillfredsställelse, att vara jagad, otillräcklig, missnöjd oavsett hur mycket man arbetar – till att känna sig lugn och tillfreds med sig själv. Vilket skillnad!
Det var inte teorier, modeller eller en ny vana tränad på i 21 dagar som skapade detta skifte utan något annat.
En insikt.
“Den verkliga upptäcktsresan består inte i att söka nya landskap utan i att se saker med nya ögon.”
- Marcel Proust
/Wilhelm